Den mörka baksidan av sörmossens bloggare (B)

av Sanningens Martyr

Vem är jag som skriver: Mathias, äldre och visare planteringskompis och tillfällig sambo till B, som jag även är matkritiker till, samt lågavlönad diskare (jag har hittills tjänat 8 kr på att diska åt B) – hur nu detta hände när jag egentligen är nummer två i rangordningen här??!)

Många av er kära läsare är redan vid det här laget bekanta med historien om denna bloggs uppkomst. Långtråkighet. Finns inget värre. Nu ska ni få höra den fulla och sanna historien om detta sinnestillstånd som så grymt kan plåga en människa.

Långtråkigheten och den medföljande rastlösheten, vem tror ni verkligen LED av den? Vem tror ni det gick ut över??! Jag ska berätta vem som verkligen led och lider av långtråkighet och rastlöshet. B själv lider inte, visst inte. Även om man inte har något att göra kan man alltid smsa totala främlingar för att se vad de ska svara, eller prata med telefonförsäljare, eller högljutt och med stor entusiasm komponera ny musik på det lätt ostämda pianot (btw – allt som nämns här har faktiskt hänt!). För att inte nämna favoritsysselsättningen... Störa en djupt koncentrerad person som inte alls har långtråkigt. Nej, B led inte av långtråkigheten, det gjorde jag.

Det började med amazing grace... första veckan B kom hit hade han före det varit i Jönköping och där fått lära sig spela amazing grace på stan där det fanns plattor som gav ifrån sig toner när man trampade på dem. Detta fick han för sig skulle bli hans livsuppgift att först lära sig spela den på piano, sedan så ofta och så högljutt som möjligt spela med stor entusiasm för att sedan fråga hur det lät... detta pågick kanske en vecka tills han till sist tröttnade och istället började skapa helt nya egna spännande melodier, även detta med stor entusiasm och frenesi, the expression ”from bad to worse” comes to my mind...Vi skulle visst starta ett band tillsammans, han hade ju redan ”komponerat” två låtar som jag så generöst skulle få skriva texten till. Jag var vis nog att vänta ut även denna övergående fas – jag hoppades den skulle ersättas av något annat maniskt intresse – och lyckligtvis för musiksverige (och mina öron) så har han nu hittat ett annat utlopp för sin kreativa energi, även om han fortfarande lite nu och då klinkar på pianot med entusiasm...

Denna nya mani blev hans nyskapade kära blogg. Nu kanske ni ställer frågan – har det blivit bättre?? Oooo nej, verkligen inte... förr när han smsade totala främlingar var han relativt tyst och snäll, för att inte tala om när han väntade på att en ny telefonförsäljare skulle ringa, men nu ska han kolla statistiken för sin blogg VAR FEMTE MINUT – extra viktigt är det när just jag sitter vid min inte allt för snabba dator (vilket B också använder eftersom han inte har någon egen) - plötsligt skriker han till ”MATHIAS – UPDATERA BLOGGEN” och så kommer han och ställer sig bredvid mig (och ibland hoppar upp och ner med hårt knutna nävar) och hoppas han har fått några nya läsare sedan sist (ungefär 4,5 minuter sedan)...

Detta har för övrigt varit en konstant – att B hela tiden försöker få kontakt, speciellt tycks det mig när jag är djupt försjunken och koncentrerad. B frågar något helt oväsentligt, självklart eller som han själv lätt kan kolla upp från sin soffa, i stil med ”har vi något element som är varmt” eller ”innan jag åt glass luktade inte mina fisar fis, men nu gör de det, kan det stämma.....(inget svar).... VA? MATHIAS?” (verkliga exempel tagna från bara under denna tid jag skriver denna text, har för övrigt blivit störd minst 20 ggr bara de här 30 minuterna medan jag skriver). När han sedan inte får någon respons (eftersom jag ignorerar oväsentligheter) blir han mer och mer frustrerad tills han skricker till något i stil med ”AJ, JAG BRÖT BENET” eller ”MATHIAS, JAG HÅLLER PÅ OCH DÖ” för att se till att han inte ska kunna fortsätta bli ignorerad... suck... nu vet jag hur föräldrar har det...

Säga vad man vill om B, jag får ändå tacka för förtroendet och möjligheten att dela med mig av min sida av historien. Även om jag lidit av långtråkighet så är det allt annat än långtråkigt här =)