Betraktaren utanför livet på Sörmossen

Har med stort intresse följt livet på Sörmossen den senaste tiden. Och därför måste jag ofta logga in och se om det kommit något nytt. Med tungt hjärta och stor besvikelse, får jag alltför många gånger då återvända till mitt eget liv, utan förnyelsen av det rika livet från Sörmossen. Jag förstår att jag måste hitta ett eget liv....

Jo visst har jag ju egentligen ett eget rikt liv och njuter av min tillvaro, men när jag nu fått del av allt som händer från Sörmossen börjar jag reflektera och förundras om det ändå är nåt som fattas...
Något riktigt bra svar har jag fortfarande inte hittat och för att nu ta reda på hur det förhåller sig, har jag till sist, helt enkelt beslutat mig för besöka Sörmossen.!

Jag måste verkligen få träffa dessa som lever och bor där. Hur ser de egentligen ut? När jag följer bloggen får jag en bild av något i stil med Pettsson och katten Findus som står och hoppar otåligt upp och ner när han tycker att ”Filosofen” inte är tillräckligt uppmärksam på den bekräftelsesjuka katten.

Jag ser framför mig de röda husen, bodarna och de saftiga åkrarna där korna rofyllt går och betar. Undrar bara när katten ska skickas ut för att locka bort den ilskna tjuren så ”Filosofen ” kan komma åt att hämta sin ryggsäck med de för honom värdefulla böckerna som av nån outgrundlig anledning hamnat innanför hagen.

Och hur ser det ut inne i de idylliska huset? Vet de hur man städar? Om jag inte missförstått helt och hållet så är ju några av figurerna tidigare elever från mitt förra jobb där jag grundligt undervisade dem i städandets ädla konst. För att inte tala om toastädningen. Håller toan det berömda pannkakstestet? Kan jag hänga en pannkaka på toan och sen äta den med god aptit när de har städat?

Enda sättet att ta reda på det är ju då förstås att besöka dem! Ser verkligen fram emot att få gästa dem och äta en trerätters tiopoängare till måltid. Men tackar ju naturligtvis inte nej till en dessert i tvåpoängsnivån tillagad av ”Findus”. Antar att den innehåller en massa socker ägg och smör, men det får man ju ”stå ut med”! Mer än gärna!

Kanske blir man inbjuden att delta i en triathon som de gärna arrangerar när tristessen blir påtaglig igen. Förstår att jag inte ska behöva vara rädd för att komma sist, då ”Filosofen” ju artigt inväntar de sista kämparna för att visa vägen. Och kanske har man sällskap av ”Katten” som ju inte är så van att springa så långt, såvida han nu inte legat i hårdträning.

Ser verkligen fram emot besöket och vet inte hur jag ska kunna bärga mig till den stora dagen som inte riktigt än är spikad.


Ja, detta var då mina reflektioner om livet på Sörmossen utifrån!
Den sportiga, smala, hälsosamma, unga Fastern