Spisen och Diskbänken.

Hej alla läsare speciellt filosofen!
Det är jag som är diskbänken, 50 år och bor nedre våningen på Sörmossen 1! Nu är det såhär att jag har inte varit såhär ovårdad sedan 60-talet. Jag vill bara påpeka att det är mig som Pettson hackar på varje morgon. Efter Pettson har hackat upp sin frukt som du sedan slänger på gröten, så snälla! snälla! lämna inte resterna att torka fast på mig! Det gör så fruktansvärt ont när Findus måste skrapa bort det 4 dagar efteråt, och jag känner mig inte fräsch! Jag mår dåligt av det! Jag tror inte det är många diskbänkar som har det lika dåligt som mig. Jag önskar och ber att ni kan ge mig ett bättre liv genom att följa tipsen. Börja vårda mig istället för att behandla mig som en död fruktdjungel!

Lite tips från mig till dig!
Varje morgon om du inte orkar diska efter dig, lägg allt ner i diskhon, lägg även skärbrädan dit och låt inte den torka fast på mig! Sedan ta trasan och torka mig innan det torkat fast! Så mycket lättare både för mig och dig! Dessutom tar det kanske bara 15 sec att torka mig innan det torkat fast. Men när det torkat så tar det ju nästan 10 minuter att få mig ren!
Diska disken direkt efter dig så slipper den ligga och ruttna på mig.
Efter du använt mig lämna mig lika ren som när du kom! Om ni INTE klarar det så använd mig INTE!!!!!!!

Men nu ska jag lämna lite ord över till min granne som mår ännu sämre och jag tycker verkligen synd om honom/den. Vi lider med varandra, men nu har vi bestämt oss att säga STOPP för allt det här!!

Hej!
Det är jag som är spisen, och är 40 år, granne med diskbänken. Just nu mår jag verkligen inge bra. jag är gammal och varit nära på dö (kvävas) flera gånger sedan ni kom. Mitt tålamod är slut och jag klarar inte ert själviska tänk, ni använder mig som om jag vore en gryta som aldrig diskas och använd om och om igen. Det ÄR ÄCKLIGT! Tänk på hur jag har det! Utnyttjar mig men jag får inget tillbaka! Vi måste få ett slut på det här. Än om Findus torkar mig ren och fin så jag glänser,men nästa dag efter att Pettson lagat sin pizza eller bön/lins-gryta så ser ju jag likadan ut!! Varför ska det va på det här viset!? Kan inte bara Pettson efter att han använt mig torka mig fin igen? Om alla lämnade mig som jag va då dom kom så skulle jag ju få glänsa och må bra hela tiden!? HUR SVÅRT KAN DET VARA? Torkar du inte rent efter dig så låt bli mig! Värm maten i mikron istället! Punkt SLUT det här måste vi ändra på, här kravs samarbete!

MVH/ en döende spis!

Va i hela hänn he här?

Hmm………  Va i hela hänn he här just nu?

Jououooå, Emil, johan och Åsa åkte till trollhättan på junk yard. Simon Övergav mig och stack till sin mormor. Så vilka är då kvar här på sörmossen 1? Jo jag och Filosofen, stämningen i rummet är verkligen helt på topp! Mathias sitter knäpptyst med telefonen och hörlurarna inpluggade i skallen. Man kan till och med höra hans djupa andetag. Han byter ställning ungefär var 3e minut. Allt från ena benet på det andra och spikrak i ryggen till att sitta som en hösäck. Han är rätt så less på mig när jag kommer med mina frågor och intelligenta påståenden så tänkte väl inte störa honom på ett bra tag nu, fast det hade ju egentligen vart riktigt kul. ;) Men nää han ska få en lugn stund medan jag skriver det här. Simon kom ju igår kvälls runt 10 tiden. Låg tyvärr och sov då, på grund av att jag va trött, ifall någon undrade.

 Igår efter planteringen åkte vi in till skövde på en Tailands taimat resturang där det va bufé, vi var fruktansvärt hungriga. Vi tänkte väl att nu ska dom få se på några som kan käka mat. Vi var ju tvungna iaf och äta så mycket så dom gick minus, men det va nog inga problem. Vi kom in jag Johan och filosofen. Där filosofen var mest taggad på att äta ordentligt mycket. Vi betalade våra 89 kr eller vad det va. Sedan så stod det på en skylt att du får äta hur mycket du vill men ta inte för mycket så du måste lämna, men iaf vi bara åt och åt o åt å åt vi tills våra magar såg ut som några ordentliga kulmagar! Vi var helt överlyckliga medans vi åt. Maten va så god att man inte kunde tänka med förståndet. Va så glad för det stod jätte mycket efterätter på ett bord. Dom såg helt underbara ut helt magiska faktiskt. Dom va speciella! Längtade faktiskt på att få hugga in där men först skulle man ju äta maten. Kom till bordet där Mathias och Johan satt, och jag berättade ju om efterätten jag sett. Dom undra ju förstås var i hela va den efterätten för dom hade inte sett någon. Men jag berättade ju hur gott det såg ut och så. Sedan pekade ju jag och visade vart efterätten var. Då började dom skratta och fundera vart ifrån jag kommer? Det va ett sushibord, ååååå sååå surt! -.- Har aldrig sett eller smakat det förut men visst dom såg ju så goda ut så jag va ju tvungen... Jag gick förstås dit och tog den som såg godast ut. Sedan tog jag en tesked av en grön sörja och lite av nå såser som jag hällde över den där Sushin. Satte mig vid bordet och då sa Johan: jaha, så det gröna är avocadoröra? Och jag bara VA ÄRE? Jag som gillar det! Sedan tog jag en tesked av de och stoppade in det i munnen och förväntade mig avocadoröra? Men järnvägar heller det va sån här WASABI, och efter det så ville jag bara där ifrån. Alltså helt ärligt trodde jag att jag skulle dö så otroligt stark sak! Men alltså kroppen klarar mer än vad man tror! =)

Nämen vi ska får 2 st gästbloggare och dom är 40-50 år dom har bott här på Sörmossen hela deras liv! Och båda älskar att hjälpa till med maten!

Nästa gästinlägg kommer från Diskbänken och Spisen! Dom kommer skriva många visa ord förhoppningsvis först och främst till filosofen. Men vi får se! J

Kommer strax!

Betraktaren utanför livet på Sörmossen

Har med stort intresse följt livet på Sörmossen den senaste tiden. Och därför måste jag ofta logga in och se om det kommit något nytt. Med tungt hjärta och stor besvikelse, får jag alltför många gånger då återvända till mitt eget liv, utan förnyelsen av det rika livet från Sörmossen. Jag förstår att jag måste hitta ett eget liv....

Jo visst har jag ju egentligen ett eget rikt liv och njuter av min tillvaro, men när jag nu fått del av allt som händer från Sörmossen börjar jag reflektera och förundras om det ändå är nåt som fattas...
Något riktigt bra svar har jag fortfarande inte hittat och för att nu ta reda på hur det förhåller sig, har jag till sist, helt enkelt beslutat mig för besöka Sörmossen.!

Jag måste verkligen få träffa dessa som lever och bor där. Hur ser de egentligen ut? När jag följer bloggen får jag en bild av något i stil med Pettsson och katten Findus som står och hoppar otåligt upp och ner när han tycker att ”Filosofen” inte är tillräckligt uppmärksam på den bekräftelsesjuka katten.

Jag ser framför mig de röda husen, bodarna och de saftiga åkrarna där korna rofyllt går och betar. Undrar bara när katten ska skickas ut för att locka bort den ilskna tjuren så ”Filosofen ” kan komma åt att hämta sin ryggsäck med de för honom värdefulla böckerna som av nån outgrundlig anledning hamnat innanför hagen.

Och hur ser det ut inne i de idylliska huset? Vet de hur man städar? Om jag inte missförstått helt och hållet så är ju några av figurerna tidigare elever från mitt förra jobb där jag grundligt undervisade dem i städandets ädla konst. För att inte tala om toastädningen. Håller toan det berömda pannkakstestet? Kan jag hänga en pannkaka på toan och sen äta den med god aptit när de har städat?

Enda sättet att ta reda på det är ju då förstås att besöka dem! Ser verkligen fram emot att få gästa dem och äta en trerätters tiopoängare till måltid. Men tackar ju naturligtvis inte nej till en dessert i tvåpoängsnivån tillagad av ”Findus”. Antar att den innehåller en massa socker ägg och smör, men det får man ju ”stå ut med”! Mer än gärna!

Kanske blir man inbjuden att delta i en triathon som de gärna arrangerar när tristessen blir påtaglig igen. Förstår att jag inte ska behöva vara rädd för att komma sist, då ”Filosofen” ju artigt inväntar de sista kämparna för att visa vägen. Och kanske har man sällskap av ”Katten” som ju inte är så van att springa så långt, såvida han nu inte legat i hårdträning.

Ser verkligen fram emot besöket och vet inte hur jag ska kunna bärga mig till den stora dagen som inte riktigt än är spikad.


Ja, detta var då mina reflektioner om livet på Sörmossen utifrån!
Den sportiga, smala, hälsosamma, unga Fastern

15 Check!

Ursäkta våra trogna bloggläsare! Tyvärr har vi inte proriterat bloggen i första han direkt, kanske ni märkt. Jag och Emil har haft alldeles för mycket att göra, men det är bara positivt.

Här kommer en resume på vad som egentligen hänt här på Sörmosen 1.

Vi börjar väl berätta sedan typ 2 veckor tillbaka.

Vi körde en dödsplanterar dag då vi avslutade dagen/kvällen på MAX, där vi gick dubbelt, vart kanske lite dyrt men det va värt det, då. Men i efterhand så hade man kanske gjort något annat för pengarna.

Vi bockade av nr 15 i boken, och det va då det läskigaste vi vart med om! Om ni undrar varför? Kontakta Emil, han förklarar gärna. (Återkommer med mer info senare)

Vi ha kitat, gick väl sisådär för mig, men Emil han körde på.

Fotbollsgolf, där Filosofen slutade på botten av papperet och Emil på toppen. Förstapris var en glass från loosern.

Nää, nu inser jag hur tråkig information det här är, och själv skulle jag inte ens i närheten tycka det va ens lite roligt att läsa, så nu tar vi riktig information.

JOu såhär äre, Johan, Emil, jag(Karl Jonathan Karlsson) och Filosofen skulle ut på en liten jogging runda till badplatsen, 5km, har inte sprungit så långt på typ 4-5 år. Jag tänkte väl att, det här kan väl inte gå så jättesnabbt å jogga med dom där... Men järnvägar heller! Johan IRONMAN MANNEN drog ju rena rama megaspurten i starten, orka väl följa typ 600 meter sedan höll jag på å dö! Så jag slaka av takten så jag inte skulle dö, och filosofen som har lite medlidande såg ju såklart att jag inte skulle hitta till badplatsen själv utan vägbeskrivning. Så han offrade sin joggingrunda och lunkade till badplatsen med mig, där han typ efter att vi joggat 2 km, så försöker han trösta mig med att säga att det är 500 meter kvar? Vet inte hur han tänkte, men uppmuntra en att det är 500 meter kvar då vi har 3 km kvar är inte så bra….. Men lärde mig efter 500m och sedan var det 300 och en annan gång typ 1 km, så insåg jag att han har nog noll koll på hur långt det är kvar. MEN medans jag och filosofen hade våran egen tur så gjordes ju världens prestige kamp upp där framme på toppen! Emil och Johan förvandla ju den där joggingturen till världens VÄRLDSMÄSTERSKAP!

 Emil beskriver: runt en 150 meter innan mål så börja ju Johan fråga lite malligt, häng du me på en litn spurt? Jag svara;  Jå he e ju klart! så han tokspurta ju allt va han hade, så han fick ju en 10 meter men se kom ju jag! Efter en 70 meter så va jag ju ikapp han å jag drog ju om han, men då han såg att jag spurta  ifrån han, så la han ju av på takten för det va ju kört, och jag jogga ju lugnt imål som överlägsen segrare. Nu har han utmanat mig i ett 400 meterslopp i hopp om att vinna tillbaka sin värdighet.

Jag har alltid funderat mig över denna Filosof jag bott med under dessa veckor.

Här kommer en HELT vanlig dag med filosofen.

Han börjar dagen med att gå upp runt 05:15 då han startar min gröt för att jag skall en va nära att komma i tid. Sedan lastar han av gårdagensdagens kvällsmat, på toaringen.  Runt 05:30 så knackar han på min dör och funderar om jag skall gå upp, tänder lyset med! Aja, sedan så hackar han upp sina frukter och alla tillbehör till gröten. Sedan kl 05:59:55 så stänger han utterdörren och landar 5 sec efter i plantbilen där han kör den 100 m till alla våra plantor som vi sedan ska lasta runt kl 6 enligt Johan. Jag och Emil brukar komma lite sent eftersom vi orkar inte lasta så mycket plantor, vi är lite lat på morgnarna. Jomen iaf, efter vi lastat plantor, så är han snabb som blixten hoppat in i baksätet på bilen där han leker med sin nya telefon. Emil måste träna sin körerfarenhet så han kör för det mesta, och jag försöker sova. ;) När vi nu tagit oss äntligen till hygget så springer filosofen ut, då börjar tävlingen!  Skicklig som filosofen, är han en av få plantörer som duger till att plantera med vänster arm, mycket duktig måste jag säga! Nämen, mycket mer inom planteringsfasen vet vi tyvärr inte eftersom vi andra är och planterar också. Ja, och mot planteringens slut, så lessnar jag först, sedan kommer Emil och Johan till plantbilen då jag förberett den för hemmotfärd. Sedan väntar vi i plantbilen, och väntar lite till, sedan äter vi lunchen. Men när maten tar slut för Johan så tar tålamodet också slut och då börjar TUTAN tjuTA. Men Filosofen han går lugnt där ute på hygget och sätter sina plantor. (Inga beskymmer, man är lycklig var dag, det är filsosofens drag!) Efter tutat tutat i ett par minuter så, så kommer han och hoppar in i bilen som om han va först där. Sedan åker vi hem. När han kommit hem runt 13 tiden så börjar han laga sina special vegan superduper mat mix. (Kan tillägga att jag har matrekordet på 9 poäng, troligen kommer han inte upp i samma klass som mig med det är ju förstårligt) Medans han äter, och en stund efter så sitter han vid sin nya dator,( jag fick inte riktigt använda den 100% som jag trodde) där han spelar bygga bro spel, där det går ut på att bygga en bro som sedan en gubbe ska gå över och knuffa tillbaka en lite trälåda. Johan kommer sedan in i rummet och frågar så snällt han förmår om någon kan gå ut och måla en timme på huset. Då svarar Emil direkt att han har massor med skolarbete som han måste göra. Jag, Jonathan är tyvärr sjuk just nu så jag slipper måla. =) Efter Emil svarat så vänder Johan sig till filosofen, efter en liten stund ger filosofen ifrån sig ett litet ljud och tar på sig målarkläderna och målar en timme. När Johan fått ut sin arbetskraft så sätter han sig i sin soffa och ritar på sitt ikea kök. Sedan kommer filosofen in, och då forsätter han bygga sina broar eller startar han sin film som han försökt laddat ner i 10 dagar från grannen internet som bor typ 150 meter bort.  Där blir han sittandes resten av kvällen till det då är dags att sova vid nio tiden.

Gästbloggare är: Faster Viviann Karlsson som verkligen utan att skämmas kan skriva vad som helst! Det kommer bli spännande att läsa! J

Tjohooo!

Nu har man äntligen anlänt till Sörmossen 1! Började dagen med att plantera in drygt 1000 riksdaler :D
Sedan roade jag mig en stund med att äta mat, sola och kolla på när Jonathan klippte gräsmattan.

Jag konstaterade precis att jag råkade få lyxsviten o Jonathan han fick.. ja vad ska man säga.

Jonathan köpte en fotboll på ica maxi igår som vi har sparkat på. Vi har också varit uppe i lagorn och såg direkt att vi måste bygga en innebandyhall där. När vi hade våran lilla lekstund på den nyklippta gräsmattan och hoppade runt o hade jätteroligt så avbröts vi av byggarbetsledarn. Så då va vi tvungen o gå o skruva ihop några husknutar. Glömde skriva att när vi planterade (jag, jonathan och byggarbetsledarn) så skulle vi lämna ungefär 10 lådor åt Filosofen som ska dit lite senare idag. Men då när vi skulle fara så insåg vi att det var bara ungefär 2 lådor kvar att sätta. Men vi lämnade den lilla fläcken åt han ändå, men jag tror inte han blir så överlycklig av att fara dit och sätta dom där två lådorna.

Emil och Jonathans prio 5 lista:

1. FÅ BORT GETINGEN HÄRIFRÅN
1.Hemligt (återkommer när det är fullbordat)
2. Innebandyplan i lagorn
3. Slutföra en krocketomgång utan fusk med Filosofen
4. Ta plantbilen och köra till Liseberg
5. Sno Johans ljudsystem till lyxsviten




Snart presenteras nästa gästbloggare!

Räddningen kommer Jonathan! Håll ut!

Idag så här på morgonkvisten börjar jag min långa resa mot det omtalade nästet för att rädda min kära kusin från rastlösheten! När jag förra veckan läste Filosofens totala sågning av Jonathan så skar det verkligen i mitt hjärta. Precis när jag var på väg att dela ut det värsta straffet till Filosofen, alltså nr 5, så insåg jag att det ju är hans favorit! Han äter ju bön-, broccoli-, potatis- och spenatsmet varje dag! med eller utan dadlar spelar ingen roll. Detta gav mig bara en utväg. Jag har nu bestämt mig för att åka ner den 100 mil och tre dagar långa resan i en fullproppad bil (med massor utav omvägar och elände) för att göra ett tappert försök att rädda Jonathan. Och istället för att straffa denna filosof så ska jag försöka, tillsammans med Jonathan att utöka Filosofens sociala kompetens.
Självklart kommer jag också att plantera där nere men mitt huvudsakliga syfte kommer fortfarande vara att utöka den sociala kompetens som befinner sig på Sörmossen till max.

Måste bara nämna en sak som jag känner mig väldigt nervös för. Sist jag var på Sörmossen samtidigt som Jonathan så hände det en förfärlig händelse. Jag skulle cykla till grannen (som vi brukar sno internet av) och hämta lite ingredienser till nånting. Så jag slängde snabbt på mig några foppatofflor och skyndade mig att cykla över dit. Det var tydligen brådskande så jag tog den läskiga genvägen med massa fästingar på. På tillbakavägen  så låg det ett dött träd vid stigen som jag cyklade på och det stack fram en massa torra och sylvassa grenar. Jag cyklar såklart rakt in med foten i en av grenarna så den går av. Det dunkade till lite grann men kändes inte så farligt. Sedan när jag kliver av cykeln och går in i huset så gör det lite mer ont, och när sätter mig i soffan och tar av mig socken så hittar jag den här.

Som man ser så gick den i princip igenom hela foten och gissa vem som bara står och skrattar bakom kameran!? Jo, såklart är det ju Jonathan och hans fader. Självklart så kommer ni att få se en liten hämnd på detta lite senare. Det som gör mig nervös är att det kanske sker en omvänd "Deja Vu" vad nu det ska betyda..

I vilket fall så kommer jag!!

Den mörka baksidan av sörmossens bloggare (B)

av Sanningens Martyr

Vem är jag som skriver: Mathias, äldre och visare planteringskompis och tillfällig sambo till B, som jag även är matkritiker till, samt lågavlönad diskare (jag har hittills tjänat 8 kr på att diska åt B) – hur nu detta hände när jag egentligen är nummer två i rangordningen här??!)

Många av er kära läsare är redan vid det här laget bekanta med historien om denna bloggs uppkomst. Långtråkighet. Finns inget värre. Nu ska ni få höra den fulla och sanna historien om detta sinnestillstånd som så grymt kan plåga en människa.

Långtråkigheten och den medföljande rastlösheten, vem tror ni verkligen LED av den? Vem tror ni det gick ut över??! Jag ska berätta vem som verkligen led och lider av långtråkighet och rastlöshet. B själv lider inte, visst inte. Även om man inte har något att göra kan man alltid smsa totala främlingar för att se vad de ska svara, eller prata med telefonförsäljare, eller högljutt och med stor entusiasm komponera ny musik på det lätt ostämda pianot (btw – allt som nämns här har faktiskt hänt!). För att inte nämna favoritsysselsättningen... Störa en djupt koncentrerad person som inte alls har långtråkigt. Nej, B led inte av långtråkigheten, det gjorde jag.

Det började med amazing grace... första veckan B kom hit hade han före det varit i Jönköping och där fått lära sig spela amazing grace på stan där det fanns plattor som gav ifrån sig toner när man trampade på dem. Detta fick han för sig skulle bli hans livsuppgift att först lära sig spela den på piano, sedan så ofta och så högljutt som möjligt spela med stor entusiasm för att sedan fråga hur det lät... detta pågick kanske en vecka tills han till sist tröttnade och istället började skapa helt nya egna spännande melodier, även detta med stor entusiasm och frenesi, the expression ”from bad to worse” comes to my mind...Vi skulle visst starta ett band tillsammans, han hade ju redan ”komponerat” två låtar som jag så generöst skulle få skriva texten till. Jag var vis nog att vänta ut även denna övergående fas – jag hoppades den skulle ersättas av något annat maniskt intresse – och lyckligtvis för musiksverige (och mina öron) så har han nu hittat ett annat utlopp för sin kreativa energi, även om han fortfarande lite nu och då klinkar på pianot med entusiasm...

Denna nya mani blev hans nyskapade kära blogg. Nu kanske ni ställer frågan – har det blivit bättre?? Oooo nej, verkligen inte... förr när han smsade totala främlingar var han relativt tyst och snäll, för att inte tala om när han väntade på att en ny telefonförsäljare skulle ringa, men nu ska han kolla statistiken för sin blogg VAR FEMTE MINUT – extra viktigt är det när just jag sitter vid min inte allt för snabba dator (vilket B också använder eftersom han inte har någon egen) - plötsligt skriker han till ”MATHIAS – UPDATERA BLOGGEN” och så kommer han och ställer sig bredvid mig (och ibland hoppar upp och ner med hårt knutna nävar) och hoppas han har fått några nya läsare sedan sist (ungefär 4,5 minuter sedan)...

Detta har för övrigt varit en konstant – att B hela tiden försöker få kontakt, speciellt tycks det mig när jag är djupt försjunken och koncentrerad. B frågar något helt oväsentligt, självklart eller som han själv lätt kan kolla upp från sin soffa, i stil med ”har vi något element som är varmt” eller ”innan jag åt glass luktade inte mina fisar fis, men nu gör de det, kan det stämma.....(inget svar).... VA? MATHIAS?” (verkliga exempel tagna från bara under denna tid jag skriver denna text, har för övrigt blivit störd minst 20 ggr bara de här 30 minuterna medan jag skriver). När han sedan inte får någon respons (eftersom jag ignorerar oväsentligheter) blir han mer och mer frustrerad tills han skricker till något i stil med ”AJ, JAG BRÖT BENET” eller ”MATHIAS, JAG HÅLLER PÅ OCH DÖ” för att se till att han inte ska kunna fortsätta bli ignorerad... suck... nu vet jag hur föräldrar har det...

Säga vad man vill om B, jag får ändå tacka för förtroendet och möjligheten att dela med mig av min sida av historien. Även om jag lidit av långtråkighet så är det allt annat än långtråkigt här =)